Turordningsregler vid arbetsbrist – vem får stanna och vem sägs upp?

Vem får stanna när arbetsgivaren minskar personalstyrkan? Turordning vid arbetsbrist handlar om mer än anställningstid. Turordningskretsar, kvalifikationer, undantag och kollektivavtal kan påverka resultatet.

Här förklarar vi lagens utgångspunkter och vad arbetstagare respektive arbetsgivare behöver undersöka inför en uppsägning.

Vad innebär turordning enligt LAS?

Turordning enligt 22 § LAS används vid uppsägning på grund av arbetsbrist. För arbetstagare som inte undantagits är utgångspunkten den sammanlagda anställningstiden hos arbetsgivaren. Längre anställningstid ger företräde och vid lika anställningstid har den äldre arbetstagaren företräde.

Det betyder inte att en enda lista alltid omfattar hela företaget. Först behöver det bland annat klargöras vilka arbetstagare som hör till samma turordningskrets och vilka arbeten som finns kvar.

Driftsenhet och avtalsområde påverkar

Har arbetsgivaren flera driftsenheter fastställs enligt lagens huvudregel en turordning för varje enhet. Om arbetsgivaren är eller brukar vara kollektivavtalsbunden fastställs också en särskild turordning för varje avtalsområde. Under lagens förutsättningar kan facket begära gemensam turordning för flera enheter på samma ort.

Tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete

Om en arbetstagare bara kan få fortsatt arbete genom omplacering krävs tillräckliga kvalifikationer för arbetet. Prövningen gäller därför både anställningstid och de konkreta krav som ställs på det fortsatta arbetet.

En tvist kan exempelvis handla om vilka krav som faktiskt är motiverade och vilka kvalifikationer arbetstagaren har. En allmän uppfattning om vem som är mest lämpad ersätter inte prövningen enligt tillämpliga regler.

Undantag för högst tre arbetstagare

Innan turordningen fastställs får arbetsgivaren enligt 22 § LAS undanta högst tre arbetstagare som arbetsgivaren bedömer vara av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Gränsen gäller oavsett antalet turordningskretsar. Efter ett sådant undantag får ytterligare undantag inte göras vid en uppsägning inom tre månader från den första uppsägningen.

Kollektivavtal och avtalsturlista

LAS tillåter under vissa förutsättningar avvikelser från turordningsreglerna genom kollektivavtal. En avtalsturlista kan därför ersätta lagens ordning i en viss arbetsbristsituation.

Det är missvisande att beskriva en avtalsturlista som ett obegränsat skydd mot rättslig prövning. Man behöver bland annat kontrollera avtalets förutsättningar, omfattning och hur det har tillämpats. Ta reda på vilket avtal arbetsgivaren hänvisar till innan du bedömer turordningen.

Turordning och företrädesrätt är olika frågor

Turordning gäller vem som får fortsatt arbete vid personalminskningen. Företrädesrätt till återanställning enligt 25 § LAS kan bli aktuell vid senare rekrytering.

För den vanliga företrädesrätten krävs bland annat tillräckliga kvalifikationer och sammanlagt mer än tolv månaders anställning under de senaste tre åren. Särskilda anställningstidskrav gäller för företrädesrätt till ny särskild visstidsanställning och för säsongsanställning. Även andra villkor och tillämpliga avtal måste kontrolleras.

Vad kan ett turordningsbrott leda till?

Enligt 34 § LAS kan en uppsägning inte ogiltigförklaras enbart på grund av att den strider mot turordningsregler. Skadestånd kan däremot aktualiseras. Andra invändningar mot en uppsägning behöver bedömas för sig, och tidsfristerna kan vara korta.

Få hjälp att granska arbetsbristen

Arbetsrättsjuridik hjälper arbetstagare och arbetsgivare med granskning av omplacering, turordning och rättsliga risker vid arbetsbrist. Begär ett kostnadsförslag för rådgivning eller förhandlingsstöd. Vi arbetar digitalt i hela Sverige och utför juridiskt arbete mot betalning efter överenskommelse.

Läs mer om arbetsbrist, omplacering och företrädesrätt samt om preskription och tidsfrister i kunskapsbanken.

Rättskälla: lagen (1982:80) om anställningsskydd, särskilt 2 b, 7, 22–27 och 34 §§. Kontrollerad den 21 oktober 2026. Informationen är allmän och ersätter inte en individuell bedömning.